Kungliga Biblioteket är Sveriges nationalbibliotek. Biblioteket samlar in och bevarar alla tryckta och audio-visuella material på svenska samt material med svensk anknytning som publicerats utomlands. Som forskningsbibliotek har det också stora samlingar av litteratur på andra språk.
Samlingar
Det centrala biblioteket ligger i Humlegården. Bibliotekets samlingar består av över 18 miljoner föremål, inklusive böcker, affischer, bilder, handskrifter och tidningar. Audio-visuell samling innehåller över 10 miljoner timmar inspelat material.
Kungliga Biblioteket är också ett humaniorabibliotek med samlingar av utländsk litteratur inom ett brett spektrum av ämnen. Biblioteket har en samling på 850 sångar från Sverige från 1852.
Kungliga Biblioteket köper också litteratur om Sverige skriven på främmande språk och verk av svenskar publicerade utomlands, en kategori kallad suecana. Biblioteket har samlat in floppy disks, CD-ROMs och andra elektroniska lagringsmedier sedan mitten av 1990-talet, tillsammans med e-böcker, e-tidskrifter, webbplatser och andra digitala material.
År 1953 köpte Kungliga Biblioteket stora mängder rysk litteratur från Leningrad och Moskva. Böckerna skulle bilda grunden för en slavisk bibliotek i Stockholm. Dessa planer sammanfördes i en överenskommelse från 1964 mellan Leninbiblioteket i Moskva och Kungliga Biblioteket, där respektive bibliotek överenskom om att utbyta sina länders litteratur.
Lagstadgad deposition
Enligt den svenska Lagstadgade depositionen måste utgivare av tryckt material skicka en kopia av varje objekt till Kungliga Biblioteket och sex andra forskningsbibliotek. Utgivare av musik, film, radio och TV måste på samma sätt lämna in kopior till biblioteket. I vissa fall måste bara en provavgift av sändningsmaterial lämnas in.
År 2012 antogs Lagstadgade depositionen för elektroniskt material. Den anger att från 2013 måste förlagsföretag och offentliga myndigheter leverera digitalt publicerat innehåll till Kungliga Biblioteket.
Historia
Nationalbiblioteket har en lång historia som går tillbaka till Gustav Vasas dagar på 1500-talet. Kungen samlade böcker om en mängd olika ämnen, inklusive historia, vetenskap och teologi samt kartor. Samlingarna utökades av Eric XIV, Johan III och Charles IX och förvarades i palatset Tre Kronor. Vissa böcker köptes utomlands medan andra beslagtogs från svenska klostrar som upplöstes under den protestantiska reformationen. Kung Gustav II Adolf gav bort delar av den kungliga boksamlingen 1620, böckerna bildade grunden för Uppsala universitetsbibliotek.
Samlingen utökades också genom krigsbyte som erhölls under trettioåriga kriget, inklusive den episkopala biblioteket i Würzburg 1631, universitetsbiblioteket i Olomouc 1642 och den kungliga biblioteket i Prag 1649. Det var vid den här tiden som den 13:e århundradets ”Djävulsbibel” (Codex Gigas) kom till Stockholm. Drottning Christina tog med sig mycket av den här materialet till Rom när hon abdikerade från den svenska tronen, men de kungliga samlingarna fortsatte att växa under regeringstiden för Karl X Gustav genom ytterligare krigsbyte och inköp utomlands. Manuskriptsamlingen inkluderar också Anglo-Saxiska Stockholm Codex Aureus.
Enligt Chancery Decree of 1661 var alla boktryckare i Sverige skyldiga att lämna in två exemplar av allt de tryckte – ett exemplar till Riksarkivet och ett till Nationalbiblioteket. Istället för att förvärva nyutgivna litteratur för forskningsändamål speglade förordningen en stor makts önskan att utöva statskontroll och censur.
Mycket av biblioteket brann upp under Tre Kronor palatsbranden 1697, då 17 286 bandade volymer och 1 103 manuskript förlorades. Endast 6 700 volymer och 283 manuskript överlevde. Därefter förvarades böckerna temporärt i olika adliga palats i Stockholm, först i greve Lillies hus på vad som då var Norrmalmstorg (1697-1702), och senare i Bonde-palatset (1702-1730), och greve Tessin hus (1730-1754) . Böckerna flyttades till den nya Nationalbiblioteket som öppnades 1877.
Nationalbiblioteket är en av Sveriges viktigaste kulturinstitutioner. Genom sitt uppdrag att samla in och bevara allt tryckt material och all audio-visuell material på svenska, samt allt svenskt material utgiven utomlands, är det en viktig del av Sveriges kulturarv. Samlingarna består av över 18 miljoner objekt, inklusive böcker, affischer, bilder, handskrifter och tidningar. Audio-visuella samlingar innehåller över 10 miljoner timmar inspelat material.
Nationalbiblioteket är också en humanioraforskningsbibliotek, med samlingar av litteratur på andra språk inom ett brett spektrum av ämnen. Biblioteket har en samling på 850 brevpapper från Sverige som sträcker sig från 1852. Biblioteket inköper också litteratur om Sverige skriven på andra språk och verk av svenskar som publicerats utomlands, en kategori som kallas suecana.
Sedan mitten av 1990-talet har Nationalbiblioteket samlat in floppy diskar, CD-ROMs och andra elektroniska lagringsmedier, tillsammans med e-böcker, e-tidskrifter, webbsidor och annat digitalt material. 1953 köpte Nationalbiblioteket stora mängder rysk litteratur från Leningrad och Moskva. Böckerna skulle bilda grunden för en slavisk bibliotek i Stockholm. Dessa planer sammanfördes i en överenskommelse som gjordes 1964 mellan Leninbiblioteket i Moskva och Nationalbiblioteket, där de respektive biblioteken överens om att byta sin litteratur från sina länder.